Sundsörens Vattenskidklubb, som föreningens ursprungligen hette, startades i ganska liten skala, 21 januari 1990, av bl.a.  Johan, Tobbe, Ulrik, Janne, Matte och Robban som då var i åldern 18-23 år (plus en liten 13-årig Mats Pethrus). En av de första åtgärderna som vidtogs var att besöka båtmässan i Stockholm för att där inhandla 14 stycken bojar samt ett par kombiskidor av märket Cut´n Jump (detta par tjänar för övrigt fortfarande föreningen), finansierat av ett mycket framgångsrikt 21-lotteri.Ungefär samtidigt påbörjades byggandet av en hoppramp i regi av Tobbe som då var snickare och hade outtömliga kontakter på diverse byggen, totalkostnad för rampen 400 kronor. Rampen invigningshoppades kring midsommar på vår åkplats i Östersundet. Året efter köptes klubbens första båt in, det var en sportbåt med 55 hk yamaha, som byggdes om för att passa ändamålet, med andra ord så monterade vi en dragstång och en backspegel. 1992 hade denna båt tjänat ut och klubbens första riktiga båt införskaffades, en Ski Nautiqe 2001 1988 års modell. Då började vi få fart på verksamheten, vi hade 15-20 åkare som tränade regelbundet och blev denna säsong för första gången representerade på tävling, Matte gjorde 5/49 i Ambjörnarp. Det regnade 1993, men positivt med den säsongen var att vi fick ett 10-årigt tillstånd att åka i Östersundet. Året därefter hände det roliga saker, föreningen hade vuxit till ca 30 medlemmar och vi arrangerade vår första tävling. Hela svenska slalomeliten med Peter Brandinger och David Cederqvist i spetsen deltog i Handic Cup, vår 4-bojars slalom mitt inne i centrala Mariestad.

Följande år stod föreningen verksamhetsmässigt på topp genom att vi då utökade slalomtävlingen till att innehålla även hopp, Europolitan Open. Mängder med åskådare fick se en mycket spännande slalomtävling med omåk mellan David Cederqvist och Florian Pemmler, Tyskland. Publiken fick även åskåda en spektakulär vurpa av Sunneåkaren Gunnar Bonté, som sin vana trogen gav allt för att nå till sista bojen, vilket resulterade i att han i hög fart gled över hopprampen på rygg, luftfärden mätte uppskattningsvis 20-25 meter. De fick senare i tävlingen också beskåda flertalet riktiga hopp över 50 meter, och tyvärr även en riktigt otäck, i vattenskidsverige länge omtalad, krasch av Ambjörnarps Jonas Andersson som resulterade i ambulanstransport.  Vi kvarvarande medlemmar sänder en tacksamhetens tanke till bl.a. Stefan Svensson, som med ett ovärderligt hästjobb kring tävlingen, drog ett mycket tungt lass för att få allt att fungera, och med detta satte Mariestad på vattenskidkartan. Efter Europolitan Open –95 så tilläts klubben för första gången på prov bedriva träning i åmynningen där vi idag huserar. 1996 ställdes tyvärr Europolitan Open in, och vi var tillbaka ute på Sundsören. Detta blev lite av ett mellanår för föreningen. Vi hade fått smak på det centrala läget och betydligt lugnare vatten, så stor kraft lades vid att försöka få tillstånd att permanent bedriva vår verksamhet i åmynningen eller liknande centralt och lugnt läge. Detta var också året då vår nuvarande båt inköptes med hjälp av ett borgenslån. 1997 var det så dags igen för det som skulle bli det sista Europolitan Open, denna gång med enbart disciplinen hopp. Uppskattningsvis 4000 åskådare såg ett finfint startfält kampera om prispengarna. Tyvärr regnade finalen bort, men finländaren Kari Eskiläinen hoppade 55,7 meter i kvalet och dömdes som segrare. Detta är fortfarande rekord på våran ramp. Efter tävlingen var det dags att få prova en ny åkplats. Denna gång förlades åkningen till ån Tidan utmed E20, en för vattenskidändamål förträfflig plats. Tyvärr tilläts vi inte att stanna där längre än säsongen ut.

1998 fick vi tillstånd att på prov börja åka vid vår nuvarande anläggning, först med ett års tillstånd för att det skulle kunna utföras erforderliga miljöprover, sedan har tillståndet förlängts med 2 eller 3 år i stöten. Under denna säsongen började vi även att så smått köra vattenskidskolor mera regelbundet, samt organisera ungdomsträning i ordnad form. Denna sköttes föredömligt i flera år av Conny Bengtsson, som föreningen har att tacka för stort engagemang, framförallt med våra ungdomar. 1999 flöt!!!! verksamheten  på som den bör, dock med stor arbetsinsats för att få anläggningen funktionell, bl.a. byggdes en ny slalombana. Höjdpunkterna detta år var två, vi fick nämligen förmånen att under två helger träna med ingen mindre än den professionella vattenskidåkaren och flerfaldiga VM-medaljören Michael Kjellander, som befann sig hemma i Sverige under sommaren. Mycket givande.